Ett konstigt lugn har spridit sig i min kropp, känns som jag inte orkar bry mig längre. Som om jag struntar i om han hör av sig eller inte. Undrar hur länge denna känslan kommer sitta i? I morgon när jag vaknar är den säkert som bortblåst och ångesten sitter stadigt på plats igen.

Läste igenom kommentarerna igen förut.
Var en av er som hade skrivit något i stil med att jag kanske inte vill ha honom ändå om jag väl får honom.
Den tanken har jag själv haft många, många gånger. Det finns inget som säger att inte JAG kommer tröttna och se att vi inte alls passar ihop. Det som gör det så svårt nu är ovissheten om det.

Har försökt säga det till honom också, men jag tror han lider av hybris eller något i den stilen.

Han har sagt någon gång att - Fan blir jag tillsammans med dig kommer jag aldrig bli av med dig.

Jo, då VET man att det inte fungerar och vad är det som säger att JAG inte lämnar DIG?

-Det kommer du aldrig göra, då skulle du gjort det för längesen.

Tur att vissa har höga tankar om sig själva.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  It's time to move out of the darkness.Use what you feel insideYour faith alone will guide youFeel the turn in timeIt's in your heartit's in your soulDon't be scared keep believeingI know you know deep inside that your time has co...

Det är den krassa sanningen, jag har blivit misshandlad. Av Honom.Var hemma hos honom, han var grinig och jag förstod inte varför. Jag skulle åka hem men kom inte ut med bilen, så jag tog mitt pick och pack och tänkte gå. Då släpper han ut hunden så ...

Den stora fråga som alltid är den samma. Ska jag stanna kvar eller ska jag gå? De små hoppen har ger mig får mig att vilja stanna kvar, men allt annat han gör får mig att vilja gå. Det sista när vi träffats har det varit sådär, ungefär varannan gång ...

He makes me feel so sad he makes me feel so bad     Men samtidigt får han mig att känna mig så glad, så fantastisk. Alla planer vi har. Har varit ett par underbara dagar, men så fort jag kommer hem så försvinner känslan av lycka.   Inge...

Blev en tur till Honom igår ändå, nu är jag sjukt trött. Sällan det blir mycket med sömnen när man är där, sitter uppe hela nätterna. Jag önskar jag var stark, att jag var normal, att jag kunde tänka och resonera som alla andra. Jag kan det, men ja...