It's time to move out of the darkness.
Use what you feel inside
Your faith alone will guide you
Feel the turn in time

It's in your heart
it's in your soul
Don't be scared keep believeing
I know you know deep inside that your time has come.

Once in every life time
if you do believe
Man can move a mountain
Change the course of history
How far we've come
So far from home

Trust in your path you've been chosen
become your whole destiny
Lead and they will follow you
The truth will set you free

It's in your heart
it's in your soul
Don't be scared keep believeing
I know you know
deep inside that your time has come.

Once in every life time
if you do believe
Man can move a mountain
Change the course of history
How far we've come
So far from home

Once in every life time
if you do believe
Man can move a mountain
Change the course of history
How far we've come
So far from home

Det är den krassa sanningen, jag har blivit misshandlad. Av Honom.
Var hemma hos honom, han var grinig och jag förstod inte varför. Jag skulle åka hem men kom inte ut med bilen, så jag tog mitt pick och pack och tänkte gå. Då släpper han ut hunden så jag inte kommer någonstans för den följer efter mig hela tiden. Går in och frågar om han inte bryr sig om sin hund. Nej.
Han säger att jag får åka om jag lämnar SIMkortet till mobilen, för han vill inte ha massa gnälliga sms när jag åkt.
Jag sa att det får han inte, för det är mitt kort. Då tar han min mobil. Börjar gå igenom den. Jag blir irriterad och försöker ta den, inte för att jag har något att dölja men jag tycker inte att man gör så. Då knuffar han bort mig och kallar mig massa saker.
Självdestruktiv som jag är får jag tag på en sax när jag känner att paniken börjar bli för stor.
Då springer han efter mig, tar tag i mitt hår och kastar mig ner på golvet sen ger han mig en örfil och sätter sig över mig mer knäna på mina armar. Jag får ingen luft och börjar hyperventilera. Han sitter kvar. Ber honom flytta sig för jag inte kan andas, han lättar lite på trycket. Fortfarande med min mobil i högsta hugg.
Jag får upp en tändare ur fickan och tänker inte alls. Då slänger han mig än en gång i håret tar tag med knät och drämmer ner min arm mot golvet med det, jag tror den går av, sen får jag en kraftig örfil igen. Jag ligger bara där på golvet under honom.
Tillslut släpar han upp mig i soffan och jag får inte röra mig en millimeter, får inte röka, inte gå på toa, inte åka hem ingenting.
Han raderar alla sms från sig i min mobil, sen kastar han den på mig. Säger att han hatar mig.
Sen måste jag följa med ut i köket för han ska laga mat.
Sniker med mig saxen och säger att jag måste kissa. Han märker inget. Efter en stund när jag klipt mig lite låser han upp dörren utifrån säger - Gör du nått dumt så slår jag fan ihjäl dig.
Jag hade hunnit gömma saxen. Han sa åt mig att visa armen, visade den andra.
Sen åt han, jag ville inte ha. När han fråga om jag skulle ha och jag sa nej blev han irriterad och menade på att - Nähäää det duger inte.
Jag somnade på soffan. Efter en stund frågar han om jag ska med och lägga mig. Jag vet inte säger jag, då blir han sur igen.
Jag reser mig går in på toa och ser att jag är helt blå i ansiktet på ena sidan. Tinningen, örat, kinden och lite under ögat.

Han bryr sig inte säger att det är sån han är, det är bara att vänja sig. Tänker aldrig be om ursäkt.

Väl i sovrummet säger han att han aldrig mer tänker ligga med mig, uyan bara med alla andra.

Jag bryr mig inte utan somnar igen.
Nästa dag är allt hyffsat lugnt, vi håller om varandra och bara tar det lugnt.
Ser på min arm, hela överarmen är ett enda stort blåmärke.

Vi åker och köper mat, käkar sen, pratar om hur det ska se ut hemma. Jag kollar mitt ansikte igen och säger hur fan ska jag förklara detta?
Han - Du har varit ute och festat eller något. Du får väl sminka över det.
Sen får jag en puss i dörren och åker hem.

Det konstiga är att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om det, det är helt sjukt.

Jag älskar honom, trots allt.

Den stora fråga som alltid är den samma. Ska jag stanna kvar eller ska jag gå?
De små hoppen har ger mig får mig att vilja stanna kvar, men allt annat han gör får mig att vilja gå.
Det sista när vi träffats har det varit sådär, ungefär varannan gång har det varit bra och varannan gång har det blivit tjafs.
Han spelar skiten ur mig nu, känns faktiskt som det bara blir värre och värre. Han ljuger mer och mer, det är tur att internet finns så jag får reda på hur det ligger till.

Känner mig så tom just nu, tom så det gör ont.

He makes me feel so sad

he makes me feel so bad

Men samtidigt får han mig att känna mig så glad, så fantastisk. Alla planer vi har.

Har varit ett par underbara dagar, men så fort jag kommer hem så försvinner känslan av lycka.

Ingen kan få mig att känna som du... på något sätt.
Ingen har någonsin fått mig att känna mig så ledsen och värdelös

Men
Ingen har heller fått mig att känna mig så älskad och betydelsefull

Du rymmer all världens motsatser i en och samma kropp.

Blev en tur till Honom igår ändå, nu är jag sjukt trött. Sällan det blir mycket med sömnen när man är där, sitter uppe hela nätterna.

Jag önskar jag var stark, att jag var normal, att jag kunde tänka och resonera som alla andra. Jag kan det, men jag gör det inte och det trycker ner mig ännu mer. Att inte  sova ordentligt på det då gör det hela ännu värre. Tomheten.

Såhär känner jag idag

Some may say
I'm wishing my days away
No way
And if it's the price I pay
Some say
Tomorrow's another day
You stay
I may as well play

Happy fucking valentine, a Bullet for my valentine maybe.

Nu pratade vi i över en timme. Förklarade lite hur jag kände, gissa om man fick höra mycket då. Att han vill ha mig, men just nu är det såhär yadayadayada
Han måste väl förstå att någongång måste man välja.

Det jag inte riktigt förstår är varför han alltid ska hålla på och dra mig tillbaka när jag väl är på väg bort, han har Henne så vad ska han med mig till?

Verkar som det är så bra mellan dem också, även om han försöker intala mig motsatsen. Varför skulle han annars ha ändrat sin status och lagt ut massa bilde etc?

Tänk om jag faktiskt har kommit så långt. Känslan i kroppen är helt annorlunda. Känns som jag inte bryr mig längre. Haha va det all terapi jag behövde, att börja blogga om det?

Han ringde allt förut, det gjorde han, men det blev inte så mycket sagt eftersom jag kände mig så oengagerad.

Han skulle väl träffa henne idag.

Jag myser lika mycket varje gång när jag tänker på vart hennes tandborste har varit   

Jag kan inte riktigt komma över känslan jag har nu, det lär komma ett bakslag. Känslor kan inte bara försvinna så plötslig.

Nu ringer han igen....