Den stora fråga som alltid är den samma. Ska jag stanna kvar eller ska jag gå?
De små hoppen har ger mig får mig att vilja stanna kvar, men allt annat han gör får mig att vilja gå.
Det sista när vi träffats har det varit sådär, ungefär varannan gång har det varit bra och varannan gång har det blivit tjafs.
Han spelar skiten ur mig nu, känns faktiskt som det bara blir värre och värre. Han ljuger mer och mer, det är tur att internet finns så jag får reda på hur det ligger till.

Känner mig så tom just nu, tom så det gör ont.

He makes me feel so sad

he makes me feel so bad

Men samtidigt får han mig att känna mig så glad, så fantastisk. Alla planer vi har.

Har varit ett par underbara dagar, men så fort jag kommer hem så försvinner känslan av lycka.

Ingen kan få mig att känna som du... på något sätt.
Ingen har någonsin fått mig att känna mig så ledsen och värdelös

Men
Ingen har heller fått mig att känna mig så älskad och betydelsefull

Du rymmer all världens motsatser i en och samma kropp.

Blev en tur till Honom igår ändå, nu är jag sjukt trött. Sällan det blir mycket med sömnen när man är där, sitter uppe hela nätterna.

Jag önskar jag var stark, att jag var normal, att jag kunde tänka och resonera som alla andra. Jag kan det, men jag gör det inte och det trycker ner mig ännu mer. Att inte  sova ordentligt på det då gör det hela ännu värre. Tomheten.

Såhär känner jag idag

Some may say
I'm wishing my days away
No way
And if it's the price I pay
Some say
Tomorrow's another day
You stay
I may as well play

Happy fucking valentine, a Bullet for my valentine maybe.

Nu pratade vi i över en timme. Förklarade lite hur jag kände, gissa om man fick höra mycket då. Att han vill ha mig, men just nu är det såhär yadayadayada
Han måste väl förstå att någongång måste man välja.

Det jag inte riktigt förstår är varför han alltid ska hålla på och dra mig tillbaka när jag väl är på väg bort, han har Henne så vad ska han med mig till?

Verkar som det är så bra mellan dem också, även om han försöker intala mig motsatsen. Varför skulle han annars ha ändrat sin status och lagt ut massa bilde etc?

Tänk om jag faktiskt har kommit så långt. Känslan i kroppen är helt annorlunda. Känns som jag inte bryr mig längre. Haha va det all terapi jag behövde, att börja blogga om det?

Han ringde allt förut, det gjorde han, men det blev inte så mycket sagt eftersom jag kände mig så oengagerad.

Han skulle väl träffa henne idag.

Jag myser lika mycket varje gång när jag tänker på vart hennes tandborste har varit   

Jag kan inte riktigt komma över känslan jag har nu, det lär komma ett bakslag. Känslor kan inte bara försvinna så plötslig.

Nu ringer han igen....

WHO ARE YOU TO LOOK DOWN
AT WHAT I BELIEVE?
I'M ON TO YOUR THINKING
AND HOW YOU DECEIVE

WELL, YOU CAN'T ABUSE ME
I WON'T STAND NO MORE
YES, I KNOW THE REASONS
YES, I KNOW THE SCORE

HOW I TRIED TO PLEASE YOU
LIVE THE WAY YOU SAID
DO THE THINGS THAT YOU DO
LIKE THE LIVING DEAD
THEN THE TRUTH IT HIT ME
GOT ME OFF MY KNEES

IT'S MY LIFE I'M LIVING
I'LL LIVE AS I PLEASE

Kanske, men bara kanske att jag börjar tröttna.
Struntade i att åka dit idag, jag kände helt enkelt inte för det. DET är framsteg vill jag lova, tidigare har jag bara kastat mig iväg även om jag haft saker att göra. Bara ställt in allt pga Honom, men inte idag. Jag  känner mig starkare än någonsin, kanske jag kan få tillbaka lite av min självkänsla som varit borta så länge att jag knappt minns vad det är längre.

Kanske, men bara kanske.