Det är varmt, det är klibbigt, det är mygg, man blir svettig, folk raggar mer, vovvan kan inte vara ute så länge. Det finns nog mer.

Nu på vintern är det bara att klä på sig ordentligt så kan man vara ute hur länge som helst, det är helt underbart. Den friska luften rensar huvudet mycket bättre än den tunga sommarluften.

Mitt huvud var rensat, men nu så fort jag kommit hem börjar tankarna mala igen. Varför har Han inte hört av sig? Är han fortfarande kvar hos Henne?

Ibland så känner jag bara för att ge upp. Kommer han någonsin välja mig?

Jag hatar de dagarna jag vaknar och allt som finns är en stor tomhetskänsla. Allt känns meningslöst och det är så starkt så hela kroppen verkligen känns tom. Samtidigt trycker det över bröstet och eftersom det känns som det inte finns något där inne så blir det väldigt jobbigt. I såna lägen är jag väldigt glad att jag har vovvan, hon kan få mig att tappa känsla åtminstonde för en liten stund.

Idag blir en dag som drivs av cigg och energidryck, orkar inget mer.

Han är hos Henne fortfarande.
Skickade ett godnatt sms till honom igår. Skrev även att jag hoppades att det var ok. Tydligen så var det inte det, för inget svar kom. Nu vet jag att jag kommer få skit för att jag skickade och det får mig inte att må bättre precis.

Blir så trött på mig själv när jag inte kan styra mina impulser!
Jag vet att det inte är bra och absolut inte kommer gynna mig på något sätt, snarare tvärt om, men ändå kan jag inte låta bli.

Ska bli så skönt att börja på DBT:n, hoppas verkligen att det kommer ge mig de verktygen jag behöver för att kunna bli normal.

Ibland känns det verkligen så!
Men Åååååh!