För en liten stund sedan ringde han, vi pratade nog lite över en timme. Han var på väg hem. Blev sent idag.
Nu var han på bättre humör igen. Förstår inte varför han får sådana utbrott på mig ibland.

Sometimes I wonder what life would be if I wasn´t born

Sitter här hemma och väntar. Det är som vanligt, mitt liv består bara av väntan.
Vänta, förväntan och hopp.

Hoppet, känns det som, börjar sakta lämna min kropp. De säger att hoppet är det sista som lämnar människan. Vad finns kvar då? När hoppet är borta? Ingenting?