Det är den krassa sanningen, jag har blivit misshandlad. Av Honom.
Var hemma hos honom, han var grinig och jag förstod inte varför. Jag skulle åka hem men kom inte ut med bilen, så jag tog mitt pick och pack och tänkte gå. Då släpper han ut hunden så jag inte kommer någonstans för den följer efter mig hela tiden. Går in och frågar om han inte bryr sig om sin hund. Nej.
Han säger att jag får åka om jag lämnar SIMkortet till mobilen, för han vill inte ha massa gnälliga sms när jag åkt.
Jag sa att det får han inte, för det är mitt kort. Då tar han min mobil. Börjar gå igenom den. Jag blir irriterad och försöker ta den, inte för att jag har något att dölja men jag tycker inte att man gör så. Då knuffar han bort mig och kallar mig massa saker.
Självdestruktiv som jag är får jag tag på en sax när jag känner att paniken börjar bli för stor.
Då springer han efter mig, tar tag i mitt hår och kastar mig ner på golvet sen ger han mig en örfil och sätter sig över mig mer knäna på mina armar. Jag får ingen luft och börjar hyperventilera. Han sitter kvar. Ber honom flytta sig för jag inte kan andas, han lättar lite på trycket. Fortfarande med min mobil i högsta hugg.
Jag får upp en tändare ur fickan och tänker inte alls. Då slänger han mig än en gång i håret tar tag med knät och drämmer ner min arm mot golvet med det, jag tror den går av, sen får jag en kraftig örfil igen. Jag ligger bara där på golvet under honom.
Tillslut släpar han upp mig i soffan och jag får inte röra mig en millimeter, får inte röka, inte gå på toa, inte åka hem ingenting.
Han raderar alla sms från sig i min mobil, sen kastar han den på mig. Säger att han hatar mig.
Sen måste jag följa med ut i köket för han ska laga mat.
Sniker med mig saxen och säger att jag måste kissa. Han märker inget. Efter en stund när jag klipt mig lite låser han upp dörren utifrån säger - Gör du nått dumt så slår jag fan ihjäl dig.
Jag hade hunnit gömma saxen. Han sa åt mig att visa armen, visade den andra.
Sen åt han, jag ville inte ha. När han fråga om jag skulle ha och jag sa nej blev han irriterad och menade på att - Nähäää det duger inte.
Jag somnade på soffan. Efter en stund frågar han om jag ska med och lägga mig. Jag vet inte säger jag, då blir han sur igen.
Jag reser mig går in på toa och ser att jag är helt blå i ansiktet på ena sidan. Tinningen, örat, kinden och lite under ögat.

Han bryr sig inte säger att det är sån han är, det är bara att vänja sig. Tänker aldrig be om ursäkt.

Väl i sovrummet säger han att han aldrig mer tänker ligga med mig, uyan bara med alla andra.

Jag bryr mig inte utan somnar igen.
Nästa dag är allt hyffsat lugnt, vi håller om varandra och bara tar det lugnt.
Ser på min arm, hela överarmen är ett enda stort blåmärke.

Vi åker och köper mat, käkar sen, pratar om hur det ska se ut hemma. Jag kollar mitt ansikte igen och säger hur fan ska jag förklara detta?
Han - Du har varit ute och festat eller något. Du får väl sminka över det.
Sen får jag en puss i dörren och åker hem.

Det konstiga är att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om det, det är helt sjukt.

Jag älskar honom, trots allt.