Idag står det helt still i huvudet, känner knappt att jag har något att skriva ens.

Fick en kommentar med en förfrågan om bakgrundshistoria.
Har funderat på att skriva den, men det är jobbigt för det får mig att inse hur mycket jag själva har förstört. Att det är som han säger, det är JAG som försatt mig i situationen. Vissa dagar kan jag tycka att det är så, jag förstår honom, men samtidigt så tycker jag inte att han har rätt att hänga upp sig allt för mycket på det och lägga allt på mig. Finns så mycket han gjort och inte gjort också.

Hade funderingar på att importera min andra blogg hit, men är så oteknisk så har inte en aning om hur man gör det.

Även hennes blogg är efterfrågad, funderar fortfarande på det. Nu det sista har det dock verkat som det är lite bloggtorka där. Vet inte om Han kanske har sagt åt henne att inte skriva. Det gjorde han till mig.

Annars så dagens status är som vanligt - Väntar

Har så sjukt ont i lungan fortfarande :s

Varit hemma natten som var och är hemma i natt med, får feber så fort jag anstänger mig.
Har gått på alvedon nu i nästan två veckor, inte så jättehälsosamt men vad ska man göra.

Ååh jag är glad, men jag är ledsen. Jag är förvirrad helt enkelt.
Det blir nästan jobbigare på något vis när det har varit bra, för då får man förhoppningen att ett val är nära. Men det vet vi alla, att det är långt bort. Om det ens kommer ske.

Jag försöker att inte tjata, men jag är en tjatröv. Är född som en tjatröv och kommer alltid vara en tjatröv. Skillnaden är att nu har jag något att tjata om, även om jag vet att tjat inte gynnar mig.

Undrar vad de gör nu.

Nej, jag vill inte veta!

Sluta tänka nu!

Bort, bort BORT!

Ensam.
Tidigare idag kändes det skönt att komma hem. Sen började jag sakna Honom. Har pratat lite i telefon idag, fast han varit på pissigt humör har det faktiskt inte gått ut över mig det minsta. Det är verkligen skönt.

Efter ett tag kom tomhetskänslan över mig igen. Hatar den. Det är också en del i min diagnos, det går verkligen upp och ner hela tiden.

Nu är Hon på väg till honom. De bråkar tydligen ganska mycket, men om de nu gör det så förstår jag inte varför man vill träffas.
Skräp är det.

Han skulle ringa mig i morgon, som vanligt. Förstår inte hur han orkar heller, måste vara skitjobbigt. Men han har försatt sig i situationen själv och har ett val. Det har jag med, det vet jag.

Just nu har jag valt honom.

Underbara låt

Känner verkligen för texten, skulle kunnat skrivit den själv. Om jag varit en kreativ själ.

Hela mitt liv, nästan, har jag betett mig på ett visst sätt. Jag har vid vissa tillfällen undrat vad fan det är jag egentligen håller på med, har vetat att det är fel men inte kunnat göra någonting åt det. Allting har alltid varit svart eller vitt. Det är ingenting jag någonsin funderat över, det är bara så det är. Har aldrig tänk på att jag tänker i svart eller vitt förän nu på senare år, när jag flera gånger fått frågan - Varför är allting antingen svart eller vitt för dig?

I mitten på december fick jag en förklaring.
Jag har borderline.

Nu försöker jag tänka mer på hur jag agerar i olika situationer, men det fungerar inte speciellt bra ändå. Blir nästan bara MER frustrerad när jag inte kan hantera situationen eller mitt beteende. Det har förstört så mycket för mig. Hade jag varit "normal" hade situationen jag befinner mig i idag aldrig existerat exempelvis.

Flicka träffar pojke, allt är bra. Flicka stöter bort pojke och gör dåliga grejer, pojke försöker kämpa. Pojke börjar tröttna, flicka blir intresserad igen (det var hon hela tiden men kunde inte riktigt ta in det). Pojke tröttnar, flicka blir "besatt". Pojke är elak, flicka dras dit ännu mer. Flicka gör allt, pojke utnytjar. Flicka börjar tröttna, pojke drar tillbaka. Pojke vet inte vad han vill, flicka blir ännu mer förvirrad i sin redan förvirrade hjärna.

Om jag inte varit som jag är så hade vi antagligen varit tillsammans sedan flera år tillbaka, eller hade iallafall haft ett förållande bakom oss.

Det ska bli så sjukt skönt att börja med DBT:n, få verktygen till att "klara sig". Jag vill verkligen sluta göra "störda" saker, bara leva ett normalt liv.

Jag saknar honom.

Fy fan! Han bara förnekar allt! Jag blir så jävla förbannad och besviken så jag vet knappt vart jag ska ta vägen!
Så frågar han om inte jag skulle komma till honom idag?!
Vad fan ska jag till dig och göra när du har en flickvän som du älskar??

Jag har inte sagt att jag älskar henne, bara att jag tycker om henne.
Yeah right!

Fan jag vill bara skrika rakt ut! Jag vill skita i honom, men ändå är det något som tar emot jävligt hårt.

FAN!!!

Nu sitter jag här, och väntar. Väntar på att Han ska köra hem Henne. Väntar på att Han ska ringa mig. Väntar på att kanske få träffa Honom. Väntar på att något ska hända.

Story of my  life

Kollar på Is she really going out with him? Vad kan man säga om det? Är ett ganska vanligt fenomen det där med att "fina tjejer" dras till bad guys. Jag har nästan alltid gjort det, har jag någon gång träffat en "normal" kille så har jag tröttnat väldigt fort. Det är inte spännande, man vet vad som kommer att hända, de är tråkiga helt enkelt. Lätta att köra över, då blir jag en "bad girl" istället. Nu är det jag som blir överkörd istället, har blivit i snart två år.

Destruktiva liv.

Jag är snart 30 år(!), vad har jag gjort med mitt liv egentligen?

Frågade Honom igår om han ville hitta på något idag.

Det ville han.

Men nu har jag bestämt mig för att jag inte tänker fråga om det igen, bollen ligger hos honom nu. Vill han träffa mig, som han påstår att han vill, får han ta tag i det idag. Han vet att jag är ledig.

Ny tatuering på gång, text

So distant you´ve become, it´s haunting me...

Kommer hamna på sidan på revbenen.

Blir lite smått galen på min förkylning (nedre luftvägsinfektion), hostan vägrar ge med sig. Idag känner jag mig dock lite piggare än igår, då var huvudvärken hemsk. Ont i hela huvudet, öronen, nacken. Kändes som jag knappt kunde röra mig.

Så ringer Han mig. När telefonen ringde och det stod Hans namn på displayen så visste jag inte om jag skulle våga svara. Var rädd för hans reaktion på mitt sms. Jag klickade på yes och sa ett försiktigt Hallå.
Hur är det frågar Han. Jo det är bra. Jaha men vad är det då? Jag låtsades som ingenting. Så sa Han jaa smset då?
Då brast det för mig och jag började gråta. Sa att jag lämnar dig i fred med henne om det är det du vill, jag orkar inte länge.
- Nej det vill jag inte att du gör.

Sa att det är så fruktansvärt jobbigt  och att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Han menar på att han måste göra såhär nu, för han tänker aldrig låta henne få veta att jag varit där. Jag sa att förstår du inte hur det känns för mig när du är så mycket med henne?
Jo det kunde han ju förstå, men menade på att jag fick skylla mig själv som var så konstig när vi började träffas.
Blir så ledsen på honom att han ska dra upp det hela tiden, att jag får skylla mig själv. Var kanske ett halv år jag var konstig, men sen de 2 åren som gått har jag gjort allt för honom. Det kan han inte se.
Jag ska fortfarande få lida.

Men åh så noga han var med att han INTE ville att jag skulle försvinna nu. Frågade igen vad han skulle ha mig till om han kunde se någon framtid med mig.
Det kan han säger han.
MEN VARFÖR MÅSTE HAN GÖRA ALLT SOM STÅR I HANS MAKT FÖR ATT BEHÅLLA DEN LILLA FLICKSNÄRTAN DÅ???

Sluta spela spel med mina känslor. Snart behöver du göra ett riktigt val, du kan inte ha två.

Jag börjar bli gammal, kan inte kasta bort många år till på dig om du ändå inte vill ha mig.